Ryska flygvapnet: Var är det?

En fråga som många säkert ställt sig.

Ryskt jaktflyg av typ Su-35

Ryssland har återigen visat sin inkompetens inom det militära, inte minst vad gäller flygvapnet. Tre månader in i kriget har landet som så många trodde skulle krossa Ukraina som en skalbagge under en träsko, fortfarande inte uppnått luftherravälde över Ukraina. Trots att deras flygvapen är 10 gånger större.

Det här kan givetvis härledas till flera faktorer, bland annat träning; ryska stridspiloter flyger i genomsnitt hälften så mycket som motsvarande NATO-piloter under 1 år. Detta innebär naturligtvis att de ryska piloterna har markant färre flygtimmar än de av NATO tränade Ukrainska piloterna. 

Men inte nog med det! Ryska piloters praktiska träning handlar mest om att flyga i par, i formation och endast ibland om att beskjuta markmål. Träning för strid, riktigt strid, både mot andra flygplan eller mot markbaserade mål, är alltså direkt undermålig.

En del har säkert noterat Rysslands hejdlösa skrytande om deras insats i Syrien, där deras flygvapen till synes varit mycket effektivt. Och det har det. Men skenet kan bedra, vilket det absolut gör i det här fallet: Att attackera dåligt förberedda och beväpnade rebeller är en sak; att ingå i strid mot ett välbeväpnat land med moderna luftvärnssystem är helt andra bullar. 

Och så var det ju det där med luftvärnssystemen...

De Ukrainska luftvärnssystemen är mobila plattformar som enkelt kan flyttas på vid behov, något som ukrainarna gör regelbundet. Detta blir ju såklart inte bättre av att de ryska piloterna inte har tillräckligt med träning eller erfarenhet för att attackera denna typ av mål. 

Ukrainskt luftvärn av typ S-300

I synnerhet när de inte vet var de är någonstans. För detta vet inte de ryska piloterna. Det är nämligen så att Ryssland faktiskt inte har något eget alternativ till USA:s GPS och de sanktioner som har införts mot landet innebär nu att den ryska militären inte har tillgång till GPS, i alla fall inte på något enkelt och bra sätt.

Ryska piloter har börjat köpa in och använda civila GPS-apparater som de sedan placerar i planens cockpit. Dessa är rätt simpla små apparater, utan några avancerade funktioner. Det här leder till att ryska piloter ofta måste skriva ner målens koordinater på papper, då de inte kan mata in dem i planets inbyggda GPS - eftersom det inte finns någon.

En metod som ofta används tillsammans med den förstnämnda, är att låta planet själv avgöra var man är. Detta görs genom att man vid start matar in sina dåvarande koordinater, varpå planets dator använder indata från gyroskopet och kompassen för att räkna ut var det befinner sig, med relativt liten felmarginal.

Men det finns fortfarande en felmarginal. En felmarginal som blir större och större ju längre från start man kommer. Effekten av detta är såklart att de ryska piloterna rätt ofta tappar bort sig och har svårt att hitta sina mål. Och medan de ryska planen vilset letar efter sina mål, så kan målen i fråga (ofta luftvärnssystem, som redan upptäckt ryssarna på radar) snabbt och utan problem byta position eller svara med att skjuta ner planen. Något som bör tilläggas ofta har effektiv verkan. 

Men ryssarnas luftvärn då?

Ryssarnas förmåga till eget luftvärn är begränsad, inte minst för att de har svårt att ta in luftvärnssystem tillräckligt nära frontlinjen p.g.a. risken att få dessa förstörda, den Ukrainska attacken mot det ryska flaggskeppet Moskva (som sedan sjönk) har drastiskt försämrat ryssarnas utsikter för luftförsvar i Svarta havet och södra Ukraina. 

Moskva

Det är nämligen så att Moskva fungerade lite som en flytande fästning vad gällde luftvärn. Skeppets närvaro hindrade i stort Ukraina från att flyga i området, vilket gjorde det mer tillgängligt för både andra ryska skepp, flygplan och marktrupper. 

Elimineringen av Moskva innebär i praktiken att ryska landstyrkor kommer att ha väldigt svårt att pressa sydvästerut, vilket redan kan ses som en bidragande faktor till att den ryska offensiven i Donbas har bromsats så som den gjort. Det har också inneburit att andra ryska skepp i Svarta havet rört sig längre bort från kusten, vilket lett till att inte heller de kan bidra med sina luftvärn, då de helt enkelt är för långt bort för att vara inom en adekvat räckvidd. 

Moskva efter beskjutning

En intressant effekt av detta är att det kommer bli väldigt svårt för Ryssland att ta den viktiga hamnstaden Odesa, då den ryska offensiven på marken som sagt i princip står still, samtidigt som en landstigning i praktiken skulle vara ett självmordsuppdrag. Detta eftersom att den ryska landstigningen inte skulle ha något understöd från luften och därmed gå på knäna inför ukrainska sjömålsrobotar som utan tvivel skulle skjutas mot varje skepp som tar del i landstigningen. 

Resultatet skulle vara en brutal dödsfälla för de ryska styrkorna, något som till och med de hårdaste ryska generaler otvivelaktigt inser. 

Den sista faktorn - Det ukrainska flygvapnet

Ukrainskt jaktflyg av typ MiG-29

Ryssarna misslyckades under krigets första vecka med att förinta eller på annat sätt neutralisera det ukrainska flygvapnet. I en välplanerad attack skulle detta ha skett så fort som möjligt, gärna inom 5 dagar. Ryska attacker bestod i endast begränsad mån mot ukrainska flygbaser och de flygplan som var stationerade där. 

15 dagar in i invasionen publicerade det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon uppgifter om att 80% av det ukrainska flygvapnets flygplan fortfarande var intakta och fungerande, något som Jack Deutsch från tidskriften Foreign Affairs var först att rapportera om.

Att inom drygt två veckor inte ha slått ut det ukrainska flygvapnet bådade inte gott för Ryssland. Lite förenklat så kan man säga att att man som anfallare måste slå ut fiendens flygvapen inom en viss, väldigt kort tidsram. Resultatet av att inte göra det är att det hela når någon form kritisk massa, varefter det bara blir svårare och svårare att slå ut det. 

Nu begick ju Ryssland faktiskt flera attacker mot ryska flygvapnet, men gjorde primärt detta genom att använda sig av ballistiska- och kryssningsrobotar. Dessa precisionsvapen var dock inte särskilt precisa i Rysslands fall; Pentagon uppskattar att så många som 60% har missat sina mål eller på annat sätt slutat misslyckats med sitt uppdrag. I vilket fall som helst misslyckades många av dem att träffa sina mål och de ukrainska flygbaserna med tillhörande flygplan är därmed fortfarande relativt intakta. 

Ryssland hade kunnat undvika eller åtminstone mildra denna situation om de hade använt sig mer av strategiskt bombflyg för att neutralisera de ukrainska baserna, samt med det nämnda flygets jakteskort slått ut ukrainska luftvärnsinstallationer. Men på grund av de ryska jaktplanens svårigheter att navigera till sina mål så ter sig detta osannolikt. Det bästa hade varit att inte invadera i första fallet.

Slutsats

Den slutsats man kan dra av detta är att Ryssland inte kommer att uppnå luftherravälde över Ukrainas skyar inom snar framtid, om än överhuvudtaget. En stor del av det ryska jaktflyget kommer att vara upptagna i Ukraina under en den kommande tiden, då de hade misslyckats totalt med sitt krig om de inte hade något stridsflyg med sig. 

Detta kommer emellertid att påverka deras förmågor i resten av sitt territorium, något jag tänker ta upp i nästa artikel. Den kommer att handla om den senaste ryska kränkningen av svenskt luftrum och varför det inte är något att oroa sig för. 

Och kom ihåg:

Слава Украïнi! Русский военный корабль, иди на хуй!

-

Ära till Ukraina! Ryskt krigsskepp, dra åt helvete!

Övriga källhänvisningar:

Why Russia Can't Achieve Air Supremacy in Ukraine (Adam Something, 03/2022)